En utenatt i månaden: Oktober

Plötsligt var det oktober och stunden för utenatt nummer tre var kommen. För att få lite variation i vårt äventyr bestämde vi oss för att vi skulle göra någonting annorlunda och ville passa på innan vädret blev alldeles för kallt. Vi åkte till Färnebofjärdens nationalpark. Ett älvlandskap på gränsen mellan Uppsala och Gävleborgs län.
 
 
När vi kom fram på eftermiddagen efter några kilometers vandring var det disigt och grått. Vi hade tänkt ut två alternativa sovplatser men valde att ta den närmaste eftersom solen började gå ner och vi inte vill riskera att behöva dela sovplats med något annat sällskap. Vi är lite folkskygga i det avseendet.
 
 
Vi skulle nämligen sova i vindskydd! Vi hade tältet med oss i fall att, men i och med att det första vindskyddet var tomt passade vi på att paxa det. Det var tur, för alla vindskydd på leden var fulla fick vi veta sen av två olika förbipasserande sällskap. Nationalparker (och vissa naturreservat) är lite trixiga på det sättet eftersom det inte är okej att sätta upp tält var som helst. Det gäller att ha koll! I Färnebofjärdens nationalpark är det bara tillåtet att tälta i anslutning till vindskydd eller att sova i vindskydden. 
 
 
Pang sa det (nästan) och sen var det mörkt. Kolsvart till och med, med tanke på att vi var ute i skogen. Lämpligt nog låg vindskyddet vid vattnet vilket gjorde att det blev lite ljusare men trots det såg vi inte längre än pannlampornas räckvidd. Höstmörker i sitt esse. Tacka vet jag eld och egenbyggda ljusstakar! Tacka vill jag däremot inte göra den lilla skogsmusen Mickey Mouse som vi fick ha slagsmål om med maten som vi så fint dukat upp på bordet. Till slut gav den sig och lät oss vara i fred.
 
 
Middagsmässigt levde vi efter devisen keep it simple, stupid. Ibland är det enklaste det allra godaste. Frysta köttbullar, pasta och ketchup - inget knussel men ljuvligt gott.
 
 
Morgonen därpå vaknade vi lite trötta och ruggiga till lätt regn och satte akut fart på eld och varm dryck. Natten i vindskyddet var kallare än vad vi förväntat oss trots vintersovsäckar. Den fuktiga luften och bristen på skyddande tältduk gjorde att jag hade svårt att sova på grund av kylan. Mitt i natten fick vi göra en rokad med platsbyte så att jag fick ligga innerst, vilket gjorde att jag till slut kunde sova. Inte hjälpte det heller med lättoro över att skogsmusen skulle komma tillbaka och klättra på oss medan vi sov. Huuuu hemska tanke. Det gjorde den inte (vad vi vet.....).
 
 
Trots kylan var jag glad i alla fall för det skulle bli pannkakor med kanelstekta äpplen till frukost!! Jonas var helt ärligt mästare på pannkaksstekningen, perfekt tunna.
 
 
Jag inspekterade korsordet som jag höll på att elda upp samtidigt (!) som vi löste det kvällen innan. En prestation kan jag tycka att sitta och skriva i en tidning men inte märka att den fattat eld :-) Det gick i alla fall bra med både korsord och tidning, förutom den lilla märkningen, så slutet gott allting gott.
 
 
Dags att gå tillbaka! Vi såg inget lodjur (tur?) men hittade ett gäng trattkantareller längs med stigen. En får vara nöjd med di lille. 
 
 
Vi avslutade turen med att gå upp i utkikstornet som finns i Skekarbo, en av utgångspunkterna i nationalparken. Vädret var något klarare och det var en fin utsikt att titta på. Oktoberturen fick ett betyg lite högre än medel tack vare fin lägerplats och ny upplevelse medan det ruggiga vädret drog ner upplevelsen lite. Sen åkte vi hem och blev sjuka i flera veckor. Kanske inte vindskyddets fel med tanke på att vi nog var lite krassliga innan, men det hjälpte nog inte med den frusen natt. Så kan det gå. Vi får kanske ge vindskydd en revansch till våren!
0 kommentarer