En utenatt i månaden: Maj
Hallå i stugorna, är ni kvar? Long time , no see. Det har blivit dags att redovisa den tionde utenatten i ordningen. Maj.
Vi traskade genom grönskande björkskog för att komma till vår tältplats. En av de bästa sakerna med utenatts-utmaningen har nog faktiskt varit att få vara med i årstidsskiftningarna. Hur fort det förändras bara på en månad.
Väl framme vid udden, i Pansaruddens naturreservat, satte vi upp tältet. Solen höll redan på att gå ner denna fredag kväll.
Vi var snabba med att sätta igång med maten för magarna kurrade. För att fira in sommaren hade vi tagit det briljanta beslutet att ha en liten räkafton. Taccckkkk våra smarta hjärnor för det. Jösses vad gott. Och enkelt. Bara värma västerbottenpajen på stormköket en snabbis.
Mitt sällskap, som alltid.
Gääääsppppp låt mig äta.
Ja förlåt, du ska få äta, men det är golden hour så ta kort på mig först.
Njöt av solnedgången. Konstaterade att vi ännu en gång överlevt både höst och vinter. Levt höst och vinter! Gjort saker även fast det ute varit grått, mörkt och råkyla.
Natten var varm. Att sova i ullunderställ och vintersovsäck var pessimistiskt. Istället borde jag ha tagit med myggmedlet. Men det, det låg hemma i säkert förvar. Satt febrilt och viftade bort årets första blodtörstiga odjur under kvällen. När vi sedan vaknade var innertältet fullt av mygg som försökte få sig en mumsbit av nyvaken människa.
Trots mygg njöt jag av grönska. La på minnet att blåbärsriset slagit ut helt, i jämförelse med förra utenatten. Att bär faktiskt skymtades på buskarna.
Jonas fick frukostuppdraget.
Inte bara gott, fint och färgglatt också.
Och sen vandrade vi tillbaka till bilen. Tack Pansarudden för en fin sommarkväll!