En utenatt i månaden: juli
Juli. Vår sista natt på utmaningen. Vi började i augusti 2021 och juli blev nummer tolv i ordningen. Vi ville såklart gå ut with a bang. Vi packade ryggsäckarna och åkte till Abisko nationalpark. Målet var sjön Apperijaure.
Vätskepaus. Bara ner med kåsan och hiva upp. MMmmmmmmm friskt och kallt och ljuvligt.
Viktigt med solpaus också. Och en kaka på det.
Här hade vi gått långt. Kanske 1,5 mil. Jonas hävdade att det inte var så långt kvar. Han hade planerat rutten nämligen. Han hade fel :-) Vi samlade kraft för uppförsbacken, nej branten, som hägrade precis framför oss (men bakom Jonas i bild).
Backen överlevde vi! Myggen, överlevde vi inte. Även om kirunasonen i bild tar det med ro. En annan viftade som en idiot. Bushman är min räddning i den norrbottniska naturen, det ska gudarna veta.
Mäktiga fjäll. Otroliga vyer. Dramatiska landskap. Jag ska däremot inte romantisera turen för mycket. Satan vad mina fötter värkte. Därför är det ett stort glapp i antalet bilder. Jag orkade inte ens tänka tanken att ta upp kameran.
2,5 mil senare var vi framme. Två och en halv mil i fjällterräng. Jag vet inte med er, men jag är då inte tillräckligt vältränad för det. Varenda muskel, nerv, cell värkte. Blåsor på fötterna. Men, myrsteg framåt, blev matad med kaka, och till SLUT var vi framme. Klockan var nöjd.
Direkt middag! Lappskojs. Går in på kategorin skulle aldrig komma in i mittt kök hemma, men mycket gott på fjället. Salt och enkelt.
Vädret var snällt mot oss. Molnen drog in med regnet höll sig borta.
Dagen efter vaknade vi riktigt möra, men till finväder. Blåbärssoppa och abisko-bröd, såklart.
Fiskaren gjorde sig redo. Och fågeln var redo den med.
Skulle också kunna ha fiske som främsta hobby om det här alltid var miljöerna jag fick vara i då. KLARBLÅ FJÄLLSJÖ!!!! Ja men säg något finare, jag utmanar dig.
En glaciär.
Efter några timmars gnatanden fick vi napp!! Tjohoooo en röding. Turens enda :( (men det visste vi ju inte då, så vi var glada!)
RÖDing am I right. Skoja, det är ju exakt därför den heter röding, väldigt obvi.
Efter fisket blev det vilopaus. Godis och tetravin. Kikaren var resans roligaste underhållning. Kungsleden gick några kilometer ovanför vår tältplats och med kikaren var det möjligt att följa lemmeltåget med vandrare som passerade. "Vad tog hen med röd ryggsäck vägen?" "Nu har det där sällskapet på tre fikapaus" "Nä men du nu satte sig den röda ryggan i buske, det kan vi inte kolla på".
:-) Vi är roliga på fest som ni förstår.
Vi höll i alla fall på i flera timmar och hade otroligt roligt.
Här är vi!
Tältplats nummer 12! Nummer ett på listan av tältplatser. Utan tvekan. Vad som inte syns i bild är att det var storm och vi höll på att blåsa bort.
När det var dags att äta middag fiskade Jonas upp en flaska champagne ur väskan. Hallojjjjj en överraskning helt i min smak. Ner i den naturliga kylen direkt.
Till middag blev det rödingen. Med västerbottenpaj och en kåsa champagne. Hundra av tio poäng.
Den tredje dagen vaknade vi till storm. Tokstorm. Istället för att vänta ut vinden och vänta in det utlovade regnet valde vi att promenera den långa vägen tillbaka till bilen. Det var det värt, för dagen efter regnade det 20 millimiter i ett svep.
Tack Apperijaure! Förhoppningsvis på återseende (men i så fall med ett tältstopp på vägen).